Helping Hand har i Sverige fått flera nya sponsorer och stödjare under året, både med mindre och större belopp, vilket vi är mycket glada för. Vi ser hur kostnaderna för att driva barncentret i Nairobi ständigt stiger. Därför är det oerhört värdefullt med alla de trogna och stabila stödjare vi har. Utan era insatser hade dessa utsatta barn inte haft den trygghet som undervisning, mat, hälsovård mm ger dem tack vare era bidrag.

Vi ser nu fram emot ett nytt år med nya utmaningar där en sak är säker. Vi kommer att vara fortsatt beroende av gåvor och vi vill också uppmana er att se över ert givande. Kanske går det att uppgradera en smula, kanske har du någon du känner som du kan rekommendera att bli en av oss. På vår hemsida, helpinghand.nu finns information för hur man anmäler sig.

Ett varmt tack till er alla som på olika sätt är med och genom Helping Hand finansierar Ngamwanza!

Från styrelsen vill vi önska er ett Gott Nytt År!

Lars Thunberg, Ordförande

I oktober ledde jag en resa som är en del av ett utbyte mellan ungdomar i Sverige och ungdomar i Kenya. på vår resa fick vi möjlighet att besöka Ngamwanza. Alla 22 deltagare fick ett varmt välkomnande av både barn, personal, volontärer och anhöriga.

Som vanligt började det med att barnen ville visa upp sånger och ordlekar som dom lärt sig i skolan.

När barnen sjöng om AIDS och hur deras föräldrar inte längre var med oss var inget öga torrt. Alla deltagarna på resan var 17 år gamla, förutom jag och en ledare till.

Killarna från Helsingborg som var med på resan beundrade den signerade planschen på Henrik Larsson, samt hans tröja som han har skänkt via en resenär på en tidigare resa.

Med oss till barnen hade vi läsk och korv, nästan som en skolavslutning i Sverige.

Det nya huset som vi haft sedan våren är fantastiskt. Ordentliga rum. Riktiga toaletter och duschar.

Tjejerna som var med på resan fick sitt hår flätat på afrikanskt vis av de äldre barnen. Och killarna spelade fotboll med de små, men otroligt duktiga killarna i vårt eget Ngamwanza fotbollslag.

Dagen avslutades med hembesök i slummen. Det är så enormt svårt att förstå hur dom kan överleva. Även jag som är erfaren kunde inte hålla igen tårarna.